| 1649-1650 |
Full hungersnöd i landet. Vägarna var fulla av tiggare. Den värmländske studenten
P. Gyllenius skriver i sin dagbok "och lågo på vägarna och annorstädes
hopetals döda av hunger". |
| 1696 |
Tidig frost förstörde en stor del av skörden. Hårdast drabbades Norrland, Dalarna
och Mälarlandskapen samt särskilt hårt Finland. En tredjedel av Finlands befolkning
svalt ihjäl. Den stränga vinterkylan var så hård att det tom var svårt att lossa
barken från träden. Som sista utväg åt man agnar, gräsrötter och missnerot. |
| 1708-1709 |
Åren 1708 och 1709 drabbades landet av missväxt. |
| 1725 |
Återigen missväxt. Boskapen svalt och vintern igenom hade brödet i många
bondstugor blandats med bark och rötter. |
| 1770 |
I början av 1770-talet var det svår missväxt och 100.000 människor dog. |
| 1867-1868 |
Två svåra missväxt år efter varandra. Hårdaste drabbades de norrländska
landskapen samt Dalarna och Värmland. Sommaren 1867 var mycket våt och sommaren därpå
rådde en förödande torka. Bristen på utsäde var mycket stor och på vissa håll
måste en tredjedel till hälften av alla kreatur slaktas. Torkan 1868 drabbade i första
hand landets södra halva..
Dessa nödår satte bl a fart på emigrationen till Amerika.
|