1884-12-29 Folkmötet i Hässjö - Wilhelm Åhlund nekas nämna ordet socialism och sälja att Folkviljan

Folkmöte hölls den 29 december kl. 4 e.m. i Söråker och Hässjö, där Rigsta baptistkapell upplåtits. Omkring 400 personer hade infunnit sig, däribland ortens riksdagsman P. Näsman.

På anmodan av inbjudarna öppnades mötet av J.P. Fröberg [Johan Petter Fröberg], som påpekade hurusom dylika sammankomster voro en yttring av folkets begär efter kunskap och dess åstundan att komma till klarhet med avseende på de rätta medlen till förbättring i det nuvarande tillståndet, som med hänsyn till både ekonomiska, religiösa och politiska och sociala förhållanden lämnar mycket övrigt att önska. Många lärer erbjuda sig, däribland några föga kunnigare än folket självt och det gäller då att avgöra, vem som har rätt. Till den änden är bäst att pröva de olika meningarna och gemensamt samråda om desamma. Därför har mötet kommit till stånd, men även för att riksdagsmannen skulle lära känna folkets önskningar och det i sin ordning få höra något om hans avsikter. Om någon kommit till mötet med sinnrikt uttänkt men i det stora hela värdelösa fraser, ville tal. bedja att de fraserna blevo stoppade undan i innersta fickan.

Till ordförande vid mötet utsågs därefter hemmansägare C.J. Åkerberg i Strand och sekreterare handelsagenten W. Bergstedt.

Första frågan om orsakerna till emigration uppkallade 14 talare. Några anförde de ekonomiska svårigheterna i vårt land, rådande klasskillnad, bristen på religionsfrihet; andra ansågo emigrationen framkallad av oberättigad oförnöjsamhet och äventyrslusta samt av agenternas överdrivna skildringar om Amerikas fördelar; en yttrade att den låge i guds världsplan för jordens befolkning.

Riksdagsman Näsman bestred tillvaron av religionstvång och erinrade att man har rätt att tro och vara vad man vill samt anförde att icke få egna hemmansägare emigrerat, vadan det väl ej kunde sägas att svårigheten att få egen jord och eget hem orsakade utvandringen.

Härtill genmäldes dels att tvånget att underhålla statskyrkan och edstvånget m.m. i själva verket vore yttringar av religionstvång, dels att man ej kunde undra på även hemmansägares utvandring, så länge jordbruket trycktes av skatter och onera.

I motsats härtill talade några det beståendes sak.

Mötet förklarade sig anse, att den undervisning som nu meddelas i folkskolan icke är ändamålsenlig och att religionsundervisningen bör skiljas från statens skolor samt anhöll att riksdagsmannen ville verka införandet av undervisning i lag och rätt.

Därefter beslöts tillsätta en kommitté för anordnande av folkmöten på skilda platser i provinsen. I denna kommitté invaldes J. Söderberg, M. Hamrin och J.P. Fröberg.

Att justera protokollet utsågos jämte ordföranden, H. Mellberg, A. Wikman, L.E. Johansson och P. Häggström, alla från Hässjö.

Kl ½10 slöts mötet.

En egendomlig episod var, då socialdemokraten hr Åhlund i början av förhandlingarna uppträdde och tillvann sina åsikter varmt bifall, ända till dess han nämnde ordet socialism då han avbröts av ordf., som med församlingens bifall förklarade att ingen socialism finge där komma till tals. På enahanda sätt förbjöds försäljningen av "Folkviljan".

I anledning av diskussionen uttalade mötet som sin önskan

1:o införande av fullständig religionsfrihet;

2:0 likställighet inför den den allmänna lagen;

3:0 större utveckling av den politiska friheten.

Andra frågan: "bör icke varje svensk medborgare som skattar till stat och kommun äga rösträtt? behandlades av 13 talare. Hr Näsman lämnade en sakrik redogörelse för denna frågas öde till dess nuvarande ståndpunkt, där den vilar i avvaktan på den statistiska utredningen, som riksdagen begärt, och uttalade en förhoppning om dess lyckliga lösning.

De flesta tal. yttrade sig varmt och under livligt bifall för allmän rösträtt ovanför skattestrecket.

Hemmansägaren W. Mellberg förde det beståendes talan; han fann allting bra som det är och kunde ej förstå varför man skulle väsnas. I synnerhet tyckte han att den kommunala rösträtten icke borde ändras.

Följande resolution antogs:

Mötet anser att varje välfrejdad svensk medborgare bör äga och utöva rösträtt. Till dess detta kan vinnas uppmanas riksdagsmannen att understödja Arnoldsons [K.P Arnoldson] motion.

Tredje frågan, om folkskoleundervisningen uppkallade 11 talare. Även här lämnade riksdagsman Näsman en redogörelse för frågans behandling och visade huru det allt jämt varder bättre.

Många talare anklagade staten för den okunnighet, vari folket befinner sig i synnerhet beträffande gällande lag och laga former. Likaså ogillade den framstående plats katekes och "bibliska" intaga i folkundervisningen.

[Sundsvalls Tidning nr 2 torsdagen 8 januari 1885, 1885-01-08 , Härnösands-Posten fredag 9 januari 1885, 1885-01-09]