1884-12-29 Folkmötet i Hässjö - Wilhelm Åhlund nekas nämna ordet
socialism och sälja att Folkviljan
Folkmöte hölls den 29 december kl. 4 e.m. i Söråker och Hässjö,
där Rigsta baptistkapell upplåtits. Omkring 400 personer hade infunnit sig, däribland
ortens riksdagsman P. Näsman.
På anmodan av inbjudarna öppnades mötet av J.P. Fröberg [Johan
Petter Fröberg], som påpekade hurusom dylika sammankomster voro en yttring av folkets
begär efter kunskap och dess åstundan att komma till klarhet med avseende på de rätta
medlen till förbättring i det nuvarande tillståndet, som med hänsyn till både
ekonomiska, religiösa och politiska och sociala förhållanden lämnar mycket övrigt att
önska. Många lärer erbjuda sig, däribland några föga kunnigare än folket självt
och det gäller då att avgöra, vem som har rätt. Till den änden är bäst att pröva
de olika meningarna och gemensamt samråda om desamma. Därför har mötet kommit till
stånd, men även för att riksdagsmannen skulle lära känna folkets önskningar och det
i sin ordning få höra något om hans avsikter. Om någon kommit till mötet med sinnrikt
uttänkt men i det stora hela värdelösa fraser, ville tal. bedja att de fraserna blevo
stoppade undan i innersta fickan.
Till ordförande vid mötet utsågs därefter hemmansägare C.J.
Åkerberg i Strand och sekreterare handelsagenten W. Bergstedt.
Första frågan om orsakerna till emigration uppkallade 14 talare.
Några anförde de ekonomiska svårigheterna i vårt land, rådande klasskillnad, bristen
på religionsfrihet; andra ansågo emigrationen framkallad av oberättigad oförnöjsamhet
och äventyrslusta samt av agenternas överdrivna skildringar om Amerikas fördelar; en
yttrade att den låge i guds världsplan för jordens befolkning.
Riksdagsman Näsman bestred tillvaron av religionstvång och erinrade
att man har rätt att tro och vara vad man vill samt anförde att icke få egna
hemmansägare emigrerat, vadan det väl ej kunde sägas att svårigheten att få egen jord
och eget hem orsakade utvandringen.
Härtill genmäldes dels att tvånget att underhålla statskyrkan och
edstvånget m.m. i själva verket vore yttringar av religionstvång, dels att man ej kunde
undra på även hemmansägares utvandring, så länge jordbruket trycktes av skatter och
onera.
I motsats härtill talade några det beståendes sak.
Mötet förklarade sig anse, att den undervisning som nu meddelas i
folkskolan icke är ändamålsenlig och att religionsundervisningen bör skiljas från
statens skolor samt anhöll att riksdagsmannen ville verka införandet av undervisning i
lag och rätt.
Därefter beslöts tillsätta en kommitté för anordnande av folkmöten
på skilda platser i provinsen. I denna kommitté invaldes J. Söderberg, M. Hamrin och
J.P. Fröberg.
Att justera protokollet utsågos jämte ordföranden, H. Mellberg, A.
Wikman, L.E. Johansson och P. Häggström, alla från Hässjö.
En egendomlig episod var, då socialdemokraten hr Åhlund i början av
förhandlingarna uppträdde och tillvann sina åsikter varmt bifall, ända till dess han
nämnde ordet socialism då han avbröts av ordf., som med församlingens bifall
förklarade att ingen socialism finge där komma till tals. På enahanda sätt förbjöds
försäljningen av "Folkviljan".
I anledning av diskussionen uttalade mötet som sin önskan
1:o införande av fullständig religionsfrihet;
2:0 likställighet inför den den allmänna lagen;
3:0 större utveckling av den politiska friheten.
Andra frågan: "bör icke varje svensk medborgare som skattar till
stat och kommun äga rösträtt? behandlades av 13 talare. Hr Näsman lämnade en sakrik
redogörelse för denna frågas öde till dess nuvarande ståndpunkt, där den vilar i
avvaktan på den statistiska utredningen, som riksdagen begärt, och uttalade en
förhoppning om dess lyckliga lösning.
De flesta tal. yttrade sig varmt och under livligt bifall för allmän
rösträtt ovanför skattestrecket.
Hemmansägaren W. Mellberg förde det beståendes talan; han fann
allting bra som det är och kunde ej förstå varför man skulle väsnas. I synnerhet
tyckte han att den kommunala rösträtten icke borde ändras.
Följande resolution antogs:
Mötet anser att varje välfrejdad svensk medborgare bör äga och
utöva rösträtt. Till dess detta kan vinnas uppmanas riksdagsmannen att understödja
Arnoldsons [K.P Arnoldson] motion.
Tredje frågan, om folkskoleundervisningen uppkallade 11 talare. Även
här lämnade riksdagsman Näsman en redogörelse för frågans behandling och visade huru
det allt jämt varder bättre.
Många talare anklagade staten för den okunnighet, vari folket befinner
sig i synnerhet beträffande gällande lag och laga former. Likaså ogillade den
framstående plats katekes och "bibliska" intaga i folkundervisningen.
[Sundsvalls Tidning nr 2 torsdagen 8 januari 1885, 1885-01-08 ,
Härnösands-Posten fredag 9 januari 1885, 1885-01-09]